Snacka om antiklimax.

Att komma hem till verkligeheten efter att i en vecka levt i en dröm är inte lätt. Det fick jag erfara efter min ankomst från San Francisco, Lina, Sanna och Camilla. Jag behöver inte säga någonting, det var så mycket bättre än vad jag någonsin vågats hoppas på. Sista kvällen i hottuben är dessutom omöjlig att beskriva.

Måndag idag och för första gången på mycket länge längtar jag efter träna. För det har äntligen blivit dags att spela innebandy, helvetet har tagit slut för den här gången. När nästa fys-period drar igång, det vill jag inte ens tänka på. Vad jag vet är:

*Seriepremiär om 2 helger
*Riktigt intressant match mot Pixbo, dagen efter premiären
*Europacupkval i Schweiz om typ 3 veckor

Känns som att det är det som är värt att veta.



Något som gjort mig extra glad på sista tiden är att jag pratat så mycket med min kära vän Malin och tro mig, samtalen har varit givande. Hon skrev något på sin blogg häromdagen som hon tipsade mig om att läsa och det fick mig att fullkomligen tappa andan. Jag tror vi ligger i precis samma läge, fast ändå inte men dina ord var precis så som jag tänker. Skillnaden är att du lyckas få det på papper och inte jag. Love you

http://jevais.blogg.se/2008/september/fragan-ar.html#comment

Kommentarer
Postat av: Malin

Och skillnaden är Kina + 10 månader

och

......

du vet.



tack för att jag har dig och din sympati vs empati i några veckor till iallafall.

2008-09-16 @ 13:40:50
URL: http://jevais.blogg.se/
Postat av: Malin

och jag väntar fortfarande på ditt utkast som du stoltserade med häromdagen..

update kvinna.

2008-09-18 @ 21:07:07
URL: http://jevais.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0