Johanna

Det krävs egentligen inte så mycket för att jag ska vara lycklig. Underbara vänner är allt som behövs. Det svåra är att pussla ihop 6 individers scheman för att kunna träffas. Igår lyckades vi dock med det. Vi hade en sån där kväll som bara tjejer kan ha, en sån där underbar kväll där alla problem skjuts åt sidan och allt känns så lätt. Bekymren som i vanliga fall känns tunga som stenblock väger inte mer än en fjäder, den städigt bitande tröttheten som svider i ögon är som bortblåst och det känns som att man skulle kunna vara vaken i en evighet. Tänk vad lite vänner, minnen, framtidsplaner, tjejsnack och lycka kan göra!

      Ibland funderar jag över vad det är som egentligen framkallar dessa såkallade lyckokänslor. Ofta kommer känslorna helt utan förvarning, ska ta ett exempel ifrån gårdagen. Gurran, Martina, Frisken, Malin och jag satt och hemma hos Gurran. Drack te, åt mackor och pratade. Vår kära Susanne ringde efter en stund och meddelade att hon snart skulle komma in på Östertälje station och gärna ville komma och göra oss sällskap. Frågan dök upp, vem skulle hämta henne?! Som vanligt klunsade vi om det (ziggekjolen var inte tillåten, ni som inte vet vad det innebär och vill veta, fråga mig. Ganska roligt och väldigt bra kunnande). Regeln är att det alltid är två som hämtar, så man slipper åka själv. Redan under klunsen kände jag lyckokänslan smyga på, total blev den när Gurran och jag satt i Malins bil, lyssnade på hög musik, försökte prata samtidigt och var på väg för att (nästintill, bara Lina som saknades men du är med oss, you know that, don´t you?) fullända 7th heaven. Varför dyker den, lyckokänslan, upp i bilen på väg för att hämta Susanne, varför dyker den upp så oväntat?! Det vet man inte, inte jag i alla fall. Under kvällen sen så satt den i, jag är så glad att jag har dessa vänner. Sanna som vi alla skrattar åt och med. Malin som är den underbaraste människan i världen. Martina som vi alla känner bättre än vad hon känner sig själv, tro mig när jag säger att även om du inte orkar med dig själv ibland så orkar vi med dig, flera gånger om. Emelie som förgyller våra dagar och som ALDRIG viker ner sig, nämnde jag Gotland sista dagen? Emma vår basketstjärna som utan konkurrens är den snällaste människa jag träffat. När jag tänker på hur olika vi är undrar jag ibland över hur vi kan ha så förbannat kul ihop. Vi är så olika men ändå så lika. Ser fram emot en väldigt ljus och upplevelselik framtid tillsammans. Love

Lina, tack för brevet! Fick det igår, läste det imorse. Egentligen var det inget speciellt över det men tårarna droppade ner i filen och jag insåg hur mycket jag saknar dig ändå. Ibland glömmer man liksom bort det i vardagens hast men när man blir påmind om det då känns som ett hårt slag i magen och det ska det väl göra? För visst är det ett tecken på hur mycket du betyder för mig? Du har alltid funnits till hands, vi har sen 2 års ålder alltid funnits till hands för varandra. Vår vänskap sträcker sig under en sådan lång period, över så många hinder, igenom så många upplevelser och det är ändå bara en början. Vi ska fortsätta finnas för varandra och vi ska fortsätta uppleva tillsammans. Det är bara vi som sätter gränser för vad vi ska och inte ska göra med våra liv. Det här är bara första steget.

Malin, jag måste erkänna en sak. Det är lite sjukt faktiskt. Den här morgonen började jag fundera på en sak, på listor. Jag bestämde mig för att jag skulle skriva två stycken efter första rasten på jobbet. En "att göra lista, onsdag" och en "att göra lista, fredag". Det sjuka är att jag längtade, jag gjorde verkligen det. Vill också säga att när man skriver blogg så har man en tendens att överdriva men jag gör verkligen inte det nu. Jag längtade!!! Kan du förstå?

Dags att ge innebandyn lite utrymme i bloggen. Helgens matcher resulterade i 6 viktiga poäng, 3 stycken power play, 16 mål och mycket annat men egentligen inget intressant. Lördagens fight slutade med vinst 4-5, resultat mässigt jämnt men spelmässigt överlägsna. Vi spelade riktigt bra den matchen. Söndags matchen mot Örnsköldsvik slutade med vinst 5-11, resultat mässigt överlägsna men spelet imponerade inte.

     Helgen som sådan bjöd annars på god mat, mycket dötid men många skratt. Det är roligt att vara iväg med laget så där. Ingen stress utan bara tid till att umgås med varandra, sååå mysigt. Sen att få äta 2 Scandic frukostar, det är inget jag lider av direkt.

     Bussresan hem var lagom seg, som tur var hade jag med mig min "PEAB dator" och min OC box. Där försvann många timmar vill jag lova, lyckades även sova bort 2, så det var skönt. Väl i framme i Botkyrka vid 01.30 frågar man sig själv varför i helvete man håller på med detta, man vill ju inget hellre än att bara somna om och få sova vidare men icke. Tog mig upp, in i bilen, ut ur bilen, in i huset, ner i källaren och rakt ner i sängen. Sen var det tydligen måndag igen.

     I helgen är det Boden som står för motståndet, vad jag har förstått så är de riktigt dåliga i år. Vilket jag tror ingen sörjer, förutom Boden folket och eventuellt spelare, ledare, och ekonomi ansvarige i Skellefteå innebandy. Boden är långt borta, väldigt långt borta (kanske inte för Skellefteå, därav deras besvikelse). Seg, dyr och extremt tråkig borta match. Som tur är så är det Boden som kommer på besök till oss den här gången. Klockan 13 drar matchen igång och jag tror på hemmavinst, tvåsiffrigt. Efter matchen väntar en efterlängtad lagfest, kan bli kul. Kommer att bli kul!

Måste bara få tycka lite synd om mig själv en snabbis. Gårdagen: kom hem 17.55. Slängde i mig soppa, 2 mackor, packade (hann inte byta om), åkte för att hämta resten av Södertälje gänget, kom 10 minuter sent till träningen. Väl där, ut i spöregnet mot löparbanorna. Intervaller stod på schemat, 10 st x 400 m. Det var jobbigt, än värre var det att se coaches stå under paraply, med kaffe och bullar. Deras hån bet dock inte på mig, skönt efter och det är väl alltid någon tröst!

Fick min nya mobil igår, lite lycka i tillvaron. Ännu mer lycka är det att vi ska hem till M. Johansson ikväll och ha te kväll med te och nybakta tekakor. Ingen middag, bara mackor: )

Tydligen gjorde jag det. Mina smeknamn har vandrat, likt en kamel i öknen. De har färdats förändrats och tagit nya former, som en människa under hela dennes livsresa. När tar det slut, finns det potentiella efterträdare, eller är det stopp nu? Frågorna är många och svaren är luddiga. I framtiden vet vi.

      Min inledning kan tyckas spännande men det är den egentligen inte. Ville bara få er att fortsätta läsa om den egentligen ganska alldagliga och tråkiga berättelsen om mina smeknamn. De har varit många, både fula, långsökta, vackra och roliga. Här kommer en kort sammanfattning:

Stumpan - Mamma

Jojo - Lars

Honey - Lars

Chippen - Rockets säsongen 03/04

Dahlin - kanske inget riktigt smeknamn men har blivit kallad för det

Ingela - Svår förklarat, Sivan, Lina och Frida vet.
NeBa - Karin Hjelm. Förklaring eeh, ni som vet, ni vet. Saken i frysen. Fråga mig om ni nödvändigtvis vill veta men var inte säker på svar.

Yo - i skolan

Jodie - Sofie

Carola - Stoffe (Sara Kristoffersson)

Thai - Lina, Malin, Sanna, Gurran, Martina och Frisken. Finns inga ord för denna.

7:an - mestadels Kimmy

Dalle - typ alla

Dalla - Manges påhitt under en kort period, vidare utvecklades till...

Dallas - Som numera är väldigt vanligt förekommet i Balrog, även om detta namn även utvecklats till...

Sallad - Fråga Minne. Dallas baklänges, långsökt? Ja

Ceasar - Någon klipsk jävel tyckte att man kunde använda Ceasar, som härstammar, i detta fall, ifrån Ceasarsallad. Ännu mer långsökt? Japp!

(Kan finnas fler men kan inte riktigt komma på, hör av er om ni tycker jag missat nåt så skriver jag upp det.)

Kärt barn har många namn, hoppas uttrycket stämmer.

En gång i månaden blir man påmind om att det faktiskt är värt att gå upp tidigt, komma hem sent och jobba. Den 25:e kommer belöningen i form av en skön syn på kontoutdraget, den riktiga belöningen kommer dock först när man har tid att spendera dessa pengar. Det är ganska stor skillnad att gå från student, som bor hemifrån till att bli arbetande och bo hemma. Ekonomin ser an aning annorlunda ut, det gör även tiden till nöjen. All den tid jag hade förut är som bort blåst. Förr hade man tid att gå och titta i affärer och ofta hittade man något som man ville ha men som man inte hade råd till. Nu, när man har råd, då har man istället inte tid. Jag har funderat nu ett par dagar på att beställa kläder över Internet, ska det verkligen behöva vara så illa!? Jag har inte ens hunnit tagit ett nytt kort till ett nytt körkort och det blev jag av med på inkilningen den 15:e september, inte helt okej att jag inte fixat det ännu. Ska kanske försöka ta tag i det i helgen, nej, jag glömde, jag ska ju till Ö-vik och Umeå i helgen och spela innebandy. Jaja, jag fixar det...någon dag framöver.

Det positiva är ju att man kan spara pengar som aldrig förr, jag kan lägga undan mer pengar varje månad än vad jag tidigare kunnat spara ihop på ett helt år. Sen vet man att till sommaren kommer pengarna till nytta, Gotland, roadtrips, utekvällar och innebandy i Båstad utan begränsningar. Kan bli kul!

Ikväll skulle jag ha gått och sett den nya skräckfilmen 1408 med hela gänget, Murran, Märta, Frisken, Sussie, Mali och grabbarna men jag ska istället sitta i en buss på väg upp till Norrland. Jag önskar er andra en bra kväll och jag hoppas jag kan delta nästa gång! Sen ska jag inte säga att jag är bitter över att jag inte kan vara med, jag tycker det är rätt skönt och mysigt att dra iväg på långa bussresor med laget. Med mig har jag, min dator, OC boxen, Sex and the City boxen, ananas, sugar snaps och min sköna kudde. Kan knappast bli bättre, hur avslappnande och lugnt som helst. Ser faktiskt fram emot det och visst ska jag erkänna, jag ser alltid fram emot de långa bortamatcherna. Många klagar över dessa bussresor och då brukar jag låtsas att jag också tycker dom är dryga men det gör jag verkligen inte. Framförallt inte nu när man jobbar, man behöver inte plugga, inte känna stressen över ett prov eller släpa med sig 5 kg tunga böcker som man inte ens kommer att använda. Istället kan man till fullo njuta av lugnet på bussen, filmerna, hotellfrukosten och den överblivna tiden mellan matcherna. Det finns egentligen bara en nackdel, hemkomsten 02.00 på måndag morgon. Den är inte så fin, kul att jobba från 8-17 då, eller inte!

Hare fint heeej

...skrivit listor. Ni vet vad jag menar. Listorna som lugnar mitt sinne, stillar min själ och mildrar min stress. Återigen återfår jag kontrollen över mitt liv, listorna tillfredställer mig för stunden och det känns skönt. Mitt kontrollbehov är relativt stort och när jag vet att jag har en del att göra, eller något jag måste köpa då grips jag lätt av panik. Det är just i vid dessa tillfällen som jag kommer på ännu fler saker som måste göras och mer grejer som ska köpas. I takt med att jag kommer på det känns det som de övriga "måste-göra-måste-handla-sakerna" glider mig ur händerna. Det är då papper och penna kommer fram. Listorna är en del av mitt liv och de är oerhört viktiga. Hur hade mitt liv sett ut utan dem?! Jag vet, det är lite sjukt men det tar jag.  

     Jag har skrivit två listor idag och jag skrev en igår. Det var en uppdaterad "att göra lista", en "att köpa lista" och en "min ekonomi lista". Jag är mycket nöjd med alla tre och det känns tryggt att veta att det finns på papper. Det liksom lite mycket nu, jobbet, träning, bortamatcher, hemmamatcher och alla dessa dejter, under lunchen, helger, kvällar och nätter. Det är inte lätt att hinna med allt!

DM-match igår, sådär kul. Vi var dåliga, dom var ännu sämre och vi vann med 8-3. Ser mer fram emot helgen. Ska bli kul, säsongens första Norrlandsresa. Kommer att bli två tuffa matcher men jag tror på två vinster. Jag tänker inte uttala mig om landslagstruppen. Fast svårt att låta bli dock men ska inte. Har lovat mig själv.

Lunchen igår var en riktig höjdare, Gurran hämtade upp mig, vi hämtade upp Frisken sen åkte vi hem till mig och åt tacos, mackor med avokado och tomat och drack mjölk. Riktigt fint! Bra att vi utnyttjar den lilla tiden vi har chans att ses. Har 45 minuters lunch, igår blev det visst 80 minuter men att det var värt det: )

Gry, Adam, Timell och era gäster, ni gör mina morgonstunder möjliga. Hade inte klarat mig utan er. Dagens första del av bloggen kommer att vara en hyllning till detta alldeles utomordentliga radioprogram. Varje morgon vid 06.45 stoppar jag in mitt headset i öronen och ställer in mobilen på MixMegapol.

       I mina ögon är Gry och Adam genier, deras förföriska sätt att framföra det mesta på ett underhållande sätt är så genialt att man blir tårögd. Anders Timell som komplikation till dessa två är helt enastående, han är helt sanslös. Hans sportsändningar, sköna utspel om pengar, kläder och kändisar, hans uttryck som förgyller morgonen med det där lilla extra som krävs för att orka. Mina favoriter är "Hej, hej, hej", "Det där behöver inte jag ta" och "Adam, åh Adam". Måste helst höras live för att man verkligen ska kunna ta del utav det och njuta till 100%.  Den största behållningen kommer runt 08.45 då Adam spelar bort innehållet i sin plånbok, mannen är otroligt allmänbildad! Spänningen, sina egna försök att klå honom, hans intro och psykningar är ett rent nöje att sitta och lyssna på, dessutom att få höra hans peppskrik varje morgon DET är en upplevelse (han har tyvärr trappat ner detta efter att han en gång höll på att svimma pga av just skriket, då kan ni ju bara föreställa er hur mycket han skriker). Jag vill verkligen tacka er, tiden fram till 10.00 bara rusar förbi, dagen börjar alltid med ett leende på läpparna tack vare er!

http://www.mixmegapol.se/3493.aspx  Länk till Adam och Anders skrik och uttryck.

Tisdag eftermiddag/kväll innebar klippning, bio, thai take away och övernattning hos Gurran. Vi var 6st som var iväg på Heron och såg Ett öga rött. Som vanligt missade vi början, dörrarna hade till och med stängts den här gången. Det gjorde som vanligt ingenting och det blev en riktigt bra kväll, fler spontana bio kvällar. Onsdag morgon inleddes med en lugn frukost, med UB:s (Gurrans mamma) helt sjukt goda tekakor, they took me to heaven! Idag har jag lunch träff med M. Johansson. Skönt att ha några ljusglimtar under dagen.

/ Johanna

Idag är jag träningsledig och då känner jag samma lycka som ett barn gör på julafton. Det finns inga ord som kan beskriva den känslan, därför tänker jag inte försöka att göra det heller. Känslan är som sagt obeskrivlig med en av de bidragande orsakerna till att den är det är bland annat för att jag slipper stressa, som jag numera måste göra i stort sett varje dag. Det är skönt att faktiskt kunna komma hem och bara göra ingenting, alla andra dagar i veckan slänger jag i mig middag, packar träningsväskan och åker. Det slipper jag idag. Istället har jag tusen andra planer, som jag själv valt. Först ska jag klippa mig, ett måste. Sen ska jag till Sthlm en snabbis, därefter skulle jag och Gurran kolla film hemma hos mig och äta thai men nu kommer andra förslag indroppandes. Kanske bio med 7th? Kan bli kul! Diskussionerna är i full gång och planeringen kan börja, kanske ska jag ta fram papper och penna så jag kan skriva ner det (och göra en kupp, intern skämt)?! Hur som helst, just nu är thai-kväll med Gurran på schemat men vi kan lätt bli övertalade, bio låter ganska frestande faktiskt.

Jag längtar efter, lönen, min nya mobil, mer kvalitets tid, julen, mars-april (slutspel, SM-guld och SM-fest), sälen (kanske) och framförallt sommaren och vad allt den innebär.

Jag har fått ett nytt smeknamn Dallas, är nog bättre än Dalle trotsallt men Minne, Sallad. Långsökt egentligen inte roligt och väldigt fult men för all del kör på:)! Haha

Sen längtar jag självklart efter dig Lina.

Yes, det är kvinnan som jag tidigare berättat om. Tanten, med det risiga håret, smutsiga kläderna och riviga skorna. Idag såg jag henne sittandes på sin vanliga bänk, med tomhet i blicken. Den enda skillnaden med denna morgon var att hon långsamt, långsamt lyfte huvudet och fångade min blick med hennes mörka, djupa och skrämmande ögon. Rysningen i min kropp startades i tårna och pulserade upp igenom hela min kropp. Frågorna dök upp i igen, vem är hon, vad gör hon på bänken och framförallt vad fan vill hon med livet?! Skulle den där blicken säga mig något, var det ett rop på hjälp? Jag vet inte och vill kanske inte veta heller, funderar på att byta väg till jobbet. Jag är rädd!

Helgen har varit alldeles, alldeles underbar (citerat Askungen). Fredagen inleddes med innebandy derby, tillsammans med Gurran, Frisken och Frisken Jr. i Nykvarn. NIF - Telge, promenad seger för Nykvarn 11-3 och jag är mycket stolt över min vän Lars insats. Kvällen fortsatte med ett besök på Ica Maxi med Gurran och sen hem till mig för att äta upp det vi hade köpt. Bra dag!

     Lördagen var ju knappast sämre, den var ännu bättre. Jag, pappa och min lillebror Isac åkte upp till farmor och farfar. Alltid lika skönt och avslappnande där, måste hända oftare. Farmor och farfar är helt oslagbara! Vid 13 skjutsade farfar mig till Botkyrka för match, promenad seger nr 2 för helgen, 11-1 mot Endre. Efter en lång dusch hemma och ett avsnitt OC så bar det av till stan och Lunahuset där min vän Martina skulle sjunga och vilken upplevelse det blev, hur bra som helst!

Martina Larsson- Black Velvet

Efter Martinas show åkte vi till Ica Maxi, tredje gången denna vecka, köpte lite mandariner, naturgodis och suger snaps. Väl klara där, var det äntligen dags för thai take away som jag hade väntat. Höll på att dö av hunger. Med maten i handen drog vi till Frisken, hade det mysigt, pratade, åt och planerade inget. Kvalitets tid även kallat! Vid 12 skjutsade jag ner tre glada tjejer (efter en del vin), Susanne, Malin och Martina till stan. Resten är en dimma, för deras del. Jag åkte hem, la mig till rätta, tittade lite OC och somnade rätt omgående.

     På söndagen var det ganska lugnt, tittade förbi Pappa och småbröderna en snabbis på förmiddagen. Vid 15.50 åkte jag upp för att se Balrog - Storvreta, tänkte att jag skulle hinna förbi Ikea också. Anso, som redan var på matchen ville också dit, så jag hämtade henne och vi åkte. Eftersom matchen började 16 så hade vi ganska bråttom, Ikea på 15 minuter var definitivt ett nytt rekord! När matchen var slut åkte jag hem till Lars, vi, eller jag, pratade med Lina (han hade ingen chans att säga något, förlåt Lars). Sen åkte jag hem och sov, skönt!

Det finns så mycket jag vill göra. Kom till exempel precis på att jag vill åka till New York i vår med mina riviga vänner. Shoppa, uppleva och kanske möta upp Lina också, could be nice? Jag tror på att ha massor av planer som ung, sen om man genomför alla eller bara någon det får framtiden avgöra.

Jag har på senaste året blivit lite av en tids optimist men jag har i hela mitt liv varit en planerare. En av mina starka sidor, skulle nog vilja påstå att det är min speciallite, är att skriva "att göra lappar/listor", jag skriver ungefär fem om dagen, nästan i alla fall. Jag har ibland så mycket i huvudet att jag grips av panik men så fort jag får ner det på papper kan jag lugna ner mig igen. Dessa listor/lappar kan se väldigt olika ut, vissa är skrivna för framtiden, andra bara för dagen, de kan handla om pengar och vissa kanske bara är saker jag måste ta tag i. Nedan följer en "att göra lista" som jag säkert skrivit om och uppdaterat 20 ggr och en "söndags att göra list". Bara vetskapen av att ha detta nedskrivet gör att några av mina många hjärnceller kan slappna av:

                      
                          Att göra                                                                  Söndag

1. Be Lars bränna VM-filmerna                               1. Ta kort till körkortet!  
2. Köpa en extern hårddisk                                      2. Hinna med stan?
3. Hämta "dokumenthållare" hos Lina                   3. IKEA?
4. Fixa DVD - fodralen                                            4. Börja på brev till Lina
5. Göra i ordning tavlorna, beställa nya kort         5. DVD - fodralen 
6. Fixa personligsponsor                                        6. Lära mig lägga upp bilder (blogg)
7. Musik till Mp3 (Gurran)                                     7. 18.00-19.00 Lina
8. Bränna skiva
9. Skicka brev till Lina
10. Be Tubbe om Falun bilder
11. Skicka mål-låt till Lisah
12. Köpa matta på Ikea
13. Beställa mobil
14. Motiv till stora bordet + måla det & mitten bordet
15. Skriva på Zone kontrakt

För ett par veckor sedan skrev jag en "framtidslista", den sträckte sig fram till år 2012. Jag blev väldigt nöjd med den och tittar till den lite då och då. Imorgon kommer jag få verklig användning av den då jag, M. Johansson (för er som inte vet är det Gurran), Frisken, Märta, Malin och Susanne ska samlas hemma hos Frisken för lite thai take away, mys och framtids planering. Kvällen kommer att innefatta lite mer detaljerad planering för hösten men även planering for the future och då snackar vi ett par år skulle jag tro. Jag hoppas vi kommer fram till något. Lina, bara så du vet räknar vi in dig också.

/Skriva-ner-på-papper-planeraren nummer Ett

I förra inlägget så berättade jag om att jag hade haft lyckokänslor under onsdagskvällen. Jag tänkte nu göra ett försök till att förklara vad jag menar med det.

Djup glädje, gynnsamt öde, salighet, eufori, upprymdhet, förtjusning och munterhet det här är bara några av de ord jag får upp som synonymer till just lycka. Rent språkmässigt så stämmer det här säkert jättebra, men lycka är inte ett ord utan en känsla. En bra känsla. En känsla svår att förklara, den måste upplevas. För mig stavas ordet lycka, familj, vänner, innebandy och kärlek. Dock skapar inte dessa saker alltid en bra känsla, om jag förlorar en match eller bråkar med mamma skapar jag antagligen inga lyckokänslor. Det viktiga för att hitta den rätta känslan är att man lever i nuet, framförallt i de stunder då du trivs. Påminn då dig själv om hur bra du har det, när du umgås med familjen, spelar bra innebandy och vinner en viktig match, när du och dina vänner är på Ica Maxi eller på väg till Ikea, små saker som gör så mycket. Att leva i nuet jämt tycker jag är onödigt, en seg dag på jobbet, efter en förlust eller under ett intervallpass då finns det ingen anledning att försöka njuta. Då kan man ägna sig åt att längta, längta till något som man ser fram emot. Att skapa en lyckokänsla går inte, den kommer när den själv är redo. Jag vet bara hur jag kan hjälpa mig själv till att närma mig den känslan och det är kanske den bästa kunskapen jag har.

Jag tror att nästan alla strävar efter lycka!? Om någon frågar dig, hur du vill att ditt liv ska se ut då svarar de flesta "jag vill vara lycklig". Min teori för att lyckas med det är att sluta jämföra sig med andra och framförallt, lär dig att stanna upp, tänka efter och njuta av det stunder i liver då du har en bra känsla i kroppen. Med en bra känsla kommer man långt.

"Med en bra känsla kommer man långt", kom på nu att det ska bli mitt motto. Eller finns det kanske redan, någon som vet?

och de andra också för den delen.

Matchen igår, den vann vi, 5-3. Fast spelet övertygade inte. Vi spelar stundtals riktigt bra, till att i vissa perioder sjunka långt under vår kapacitet. Det känns så onödigt, samtidigt som jag inte är det minsta orolig. För bäst behöver vi ju inte vara förrän i mitten av mars och fram till SM-finalen den 19:e april.  Även om det är så, så skadar det ju inte att vi spelar bra nu också. För det är ju faktiskt betydligt roligare då. För egen del så gjorde jag kanske min sämsta insats i årets upplaga av dam elitserien. Tar personlig revansch mot Endre på lördag! Som för övrigt är en match vi bara ska vinna, ganska mycket hatmatch karaktär över den.

Annars var kvällen fylld av lyckokänslor. Malin, Emelie, M. Johansson och jag satt i bilen på väg hem från matchen, vi skulle hämta upp Märta på Ellbe sen åka till vår favorit affär Ica Maxi. Jag var så lycklig i den stunden. Det är alldeles för sällan jag hinner träffa er, men när jag gör det njuter jag av varje sekund! Ser fram emot lördag kväll kraftigt, kan bli kul. För er som inte vet så ska jag, först spela match mot Endre, som bekant, sen ska hela gänget titta på när Martina sjunger, efter det blir det thai mat och kvalitets tid hemma hos Frisken. Kan det bli bättre!? Jo, det kan det. Lina.

För övrigt tänkte jag berätta lite om en händelse som upprepar sig varje morgon. För er som inte vet så åker jag bil till stan och går sedan därifrån upp till mitt jobb, det tar ungefär 35 minuter. Det jag vill komma till är att jag varje morgon ser en tant som sitter på en bänk utanför ett höghus, samma tant, samma bänk, samma höghus. Hon sitter till och med på samma jävla plats varje morgon. Första gången jag såg henne tänkte jag inte på det, sen efter att ha sett henne i någon vecka så började jag fundera. Vad gör hon där egentligen? Det bästa jag kom fram till är att hon är en pensionär som går upp tidigt och njuter av morgonens friska luft, kanske efter en promenad eller något liknande. Sen har jag haft en tanke till, hon är kanske hemlös? Idag fick jag mitt svar, för att imorse var första gången jag såg henne på nära håll. Jag mötte den äldre damen, troligen på hennes väg upp mot hennes bänk. Hon var risig, riktigt risig. Min slutsats är att hon måste vara hemlös och det väcker bara ännu fler frågor kring henne. Vart håller hon hus på natten? Får hon mat så det räcker? Borde jag ta med och ge henne en macka varje morgon, eller kanske en whiskeyflaska? Hon är och förblir min mystery morning women, för tänk om hon en dag skulle försvinna och aldrig mer återvända? Det skulle skapa ännu fler frågor och det skulle lämna ett stort tomrum i min väldigt gråa morgon rutin.

Johanna "thai" Dahlin

Dagen ser ut som följande, jag ska jobba till 16.30, sen åker jag direkt till Botkyrka för ett hett sthlms derby mot nykomlingen Täby. Därefter ska jag, tillsammans med mina solstrålar, åka direkt till Ica Maxi för lite shopping inför kvällens kortvisning. Kan bli kul, korten är så risiga så det finns inte. Har nämnt det tidigare, det är korten ifrån Emelies riviga 19 års fest. Haha, jag och M. Johansson, de enda nyktra i sällskapet hade inte det lätt den kvällen inte. Vi gjorde så gott vi kunde, resultat var blandat (läs inlägget från 8:e oktober och du förstår).

Igår kväll hade jag en riktigt ta-hand-om-sig-själv-kväll. Jag låg i bubbelbadet med bra musik och en fruktsallad som enda sällskap, var riktigt skönt. Den perfekta uppladdningen inför kvällens match, avslappnade men ändå lagom laddade muskler. Det kan väl inte bli en till förlust mot en nykomling? Nej, det finns inte på världskartan! Ska bli intressant att se hur vi startar, efter helgens chock förlust har våra coacher bestämt att vi ska börja på 2 hela femmor, istället för 3 kedjor framåt och 2 backpar som vi har gjort under hela försäsongen och serieinledningen. Kan nog bli bra tror jag. Jag ser fram emot matchen ikväll, Sofe min sambo i Falun spelar i Täby och jag kan ju inte låta henne vinna!

Nu är klockan 14.49. det är bara till att hålla ut, 2 timmar och 41 minuter kvar tills jag får packa ihop och börja ladda for real!

För, vad fan hände egentligen? Hur kunde slutsiffran bli 6-3? Har fortfarande inte förstått att vi faktiskt förlorade mot Mora. Motivation slår klass, tydligen men inte bara. Vissa dagar har man tur andra har man det inte och vissa dagar har man rent ut sagt en jävla otur. Vi hade otur många gånger om, samtidigt som Mora kämpade och hade en duktig målvakt som, enligt mig, borde ha köpt en lott efter matchen. Min egen insats var väl som lagets, riktigt risig i första och mindre risig i andra och tredje. Satte dock en straff, lite lycka i tillvaron med tanke på att bollen hamna precis där jag siktade för en gångs skull. Jag vet att vi lär oss av detta och det är ännu ett bevis på att årets upplaga av damernas elitserie är jämnare än någonsin. Jag säger bara, stackars stackars Täby, som på onsdag kommer att få möta ett Balrog som inte vill något hellre än att spöa skiten ur en nykomling, dels för att bevisa att söndags matchen var en engångsföreteelse och dels för att visa vilka som reagerar innebandyn i sthlm. Det är min känsla iaf!

Helgen i övrigt var den bästa på mycket länge. Mycket tårar, många minnen och fullt upp. Träffade gamla klasskompisar på fredagskvällen och på lördagskvällen träffade jag hela mitt gamla lag. Camilla fyllde 35 så vi var hemma hos henne och firade. Jag och Rönn (Eva) bakade då tillsammans, med mycket kärlek, kanske den godaste pizzan som någonsin skapats. Vi var båda överraskade över våra dolda talanger som pizzabagare. Det kändes verkligen som förr, häng med laget hemma hos Camilla, gemensam matlagning och mycket innebandy snack. Shit, jag saknar verkligen förra året.

      Matchen på lördagen, var en trevlig tillställning för alla Balrogare, den vann vi med komfortabla 3-7. Jag var ett känslomässigt vrak när vi gick in i hallen, grät ett par gånger innan matchen men det var skönt. Vi spelade stundtals riktigt bra men kan betydligt bättre, för egen del gick det sådär. Var roligt att man fick näta i sin gamla hemma hall och visst var Kimmy stoltast av alla när jag fick på en perfekt propp på mitt plan, som han sa "hör inte till vanligheten att du står upp i dom lägena men blir rörd då du gör det". Nuförtiden gör jag det jämt, coach Bone!

Måndag, ångest, lång dag och träning. Kul? Nej. Ser fram emot matchen på onsdag, jag hoppas också jag och mina kära vänner, som jag alltid tjatar om, kan hitta några timmar som passar oss alla. Lite kvalitets tid tillsammans, ett besök till Maxi och ett försök att se en film kanske, vad sägs?

/Johanna

Har jobbat ihop ett par timmar i veckan så jag skulle kunna gå tidigare idag. Åker upp till Falun idag, tåget går 14.52 från Södertälje syd. Har inte varit uppe sedan studenten, kommer att bli ett känslomässigt och kärt återseende.

Helgens hetaste drabbning drar igång 13.00 i FK Arena imorgon, vilken match det kan bli! Veckan har sett okej ut, riktigt bra träning igår och riktigt dålig i onsdags. En utskällning innan torsdagsträningen kanske var det som behövdes. För egen del känns det bättre och bättre, börjar växa in i backrollen mer och mer. Mitt mål med matchen, inga mål från 9:an eller 14:ons klubba, Granelid och Kristoffersson ska stoppas. Kommer att ta till alla möjliga medel. Ska bli kul att se hur jag kommer att reagera men en sak är säkert, jag vägrar att förlora på hemmaplan och FK är fortfarande hemmaplan i mitt hjärta! Vinst för Balrog, 3-5.

Ser fram emot Falun i helgen, fast det är lite dålig timing, hade gärna varit hemma. Mina vänner, mina ljus, mina älskade och mina rivigaste flickor ska ha en hel lördag full av gemensamma aktiviteter. Önskar jag kunde delta men tyvärr. Har hört rykte om att det blir lite idrott först, basket står på schemat om jag inte har fel, sen vidare med middag. Önskar er en underbar kväll ni är mer än värda det. Martina, Malin, Emelie, Sanna och Gurran, finns inga ord. Förresten, ni måste få se de riviga korten från förra helgen. Kan bli kul. Love.

Lina, du gör mig stark. Tänker på dig så ofta. I tunga stunder gör du det lite lättare. Du lyser upp det mörkaste dagarna. Vi blir starkare och starkare. Du är min bästa vän. Alltid.

Igår blev jag påmind över exakt hur känslomässig jag egentligen är.

Jag hade bett Gurran att lägga in låtar på min Mp3 (var alldeles för länge sedan och jag hyllar verkligen hennes sense for great music). Hon hade under vår lunch promenad tagit den för att sedan komma tillbaka med den runt 15.30 då hon skulle iväg till Eskilstuna för träning. Under promenaden pratade vi lite om musik och vad vi tycker är skönt att lyssna på vid olika tillfällen. Då kom jag plötsligt på att jag skulle skicka in min mål-låt till Lisah innan nästa hemma match. Mål-låt är en låt som varje spelare i ett lag (kanske inte i alla lag) väljer ut, man väljer ut den helt efter sin egen smak. Den spelas sedan varje gång du gör mål, bara på hemmamatcherna såklart. Jag väljer ofta ut min efter känslan som den skapar, för mig är feelingen viktig. Alla har nog sitt sätt för att välja rätt låt, för vissa är det mindre viktigt för andra mer. Jag skulle vilja säga att det är ganska betydelsefullt för min del. I år har jag haft svårt att komma på vilken låt jag verkligen vill ha men så plötsligt fick jag ett sms från min goda vän Sofe. Hon frågade om hon fick ha Vanessa Amorosi- Absolutely Everybody som mål-låt. Då kanske ni undrar varför hon var tvungen att fråga mig? Jo, så här ligger det till. Den låten dansade vi till innan varje match under vår första säsong i Falun, den låten har varit med på alla partyskivor och laddskivor vi någonsin gjort, den låten betyder mycket för oss både och det är liksom VÅR låt. Jag blev överlycklig, klart hon ska ha den som mål-låt och det vill ju jag också ha! Så nu har vi båda den och det känns så bra, betyder mycket för mig. Mer än vad man kan tro.

     För att återgå till gårdagens händelse. Jag bad Gurran lägga in låten på min Mp3, när hon ändå höll på med den. När jag några timmar senare på jobbet satt med Mp3:n i örat kom den, vår låt. Min och Sofes. Kunde inte hålla tårarna tillbaka. Jag grät helt okontrollerat, tårarna rann längs kinderna. Undra vad arbetskollegerna trodde? Känslomänniska jag? Nej, aldrig!

11 oktober och minusgraderna hälsar redan på. Frågan är om de har kommit för att stanna, eller för att lämna och sedan, om någon månad återvända igen?

     Luften såhär på höstkanten och på vintern är det något speciellt med, den är frisk som luften efter regnet en sommar kväll, om inte ännu friskare och när jag drar in ett djupt andetag av den känner jag kylan glida upp genom näsan. Jag gillar det, känns nyttigt och det får mig att må bra, än bättre är det om himmelen är blå och jag känner solens värme tina upp mina kalla kinder och min frusna näsa. Jag ser fram emot vintern, den vintern som jag minns som barn. Snön, kylan, den blåa himmelen och solen som speglar sig i snöflingorna. Tänk att få ta en promenad med sina vänner, dricka varm choklad, sätta på sig sin bästa vinterjacka, sin mysigaste halsduk, sina varmaste vantar och sin finaste mössa. Ja, då finns det inga minusgrader i världen som kan få mig kall. Jag hoppas jag får chansen till några sådana stunder i vinter och att det inte bara blir en med grå sörja, grus, blask och blöta fötter. Det finns ingen som helst charm i den såkallade "vintern", vad jag efterlyser är en vit vinter, med minus grader, uppfriskande promenader och härligt varma kläder.

För tredje lunchen i rad har jag och Gurran lyst upp varandras vardag. Gårdagen blev en lång promenad i det fina vädret. Dagens lunch bestod av en lite kortare promenad, i det kyliga men ändå härliga vädret, till Willys. Där inhandlades fin fina plommon, ett paket suger snaps och en ask Läkerol. Kommer att bli gott att ha på tågresan imorgon, ser för övrigt fram emot den här helgen alldeles förfärligt mycket, dock med skräckblandad förtjusning. Jag vet vad för slags människa jag är och mina känslor brukar ha svårt att hantera situationer som den jag i helgen kommer att ställas inför. I helgen kommer jag med största sannolikhet att bjuda på en del tårar, säkert ganska många men dessa tårar betyder bara hur mycket jag tycker om Falun, alla underbara människor jag lärde känna och alla härliga minnen jag har därifrån.

Tänk om man kunde köpa tid, jag hade utan tvekan slagit till direkt. Alla människor lever på olika sätt, vissa har mycket makt, andra har ingen, vi föds med olika förutsättningar och vi skapar oss olika förutsättningar i livet. Så är det. Det finns dock en sak som vi alla lever under gemensamt, tiden. Den kan ingen, vare sig makt, pengar eller kunskap styra över.

      Under de senaste månaderna har jag upplevt något jag aldrig tidigare har gjort, tidsbrist. Nu pratar jag inte om den tidsbrist som vi alla känner på morgon innan man ska till jobb och skola, eller den inför ett prov eller inför en inlämnings uppgift. Jag menar den tid som livet i helhet har att erbjuda. Om jag fick bestämma så skulle man få välja ut några år som var lika långa som 2 år, förstår ni? Jag ska försöka att ge en så bra förklaring som möjligt. Om jag känner att jag inte hinner med att göra allt jag vill innan jag fyller 25 så kan jag till exempel ge mitt år som 21 åring dubbelt så lång tid. Istället för att bara hinna med en innebandysäsong hinner jag med två, istället för att bara hinna med att plugga 2 terminer kan jag även hinna med att jobba i Norge i ett år men fortfarande bara vara 21. Fattar du tänket? Vad jag vill få fram är att jag vill hinna göra så mycket, innan jag måste "ta tag i livet" och bli vuxen. För visst måste man väl det någon gång, eller?

      Mitt mål med min ungdom och med mina år som "ung vuxen" är att försöka uppleva så mycket som möjligt, ha roligt, umgås med de människor som verkligen betyder något, skapa mig en bra förutsättning för framtiden, suga åt mig erfarenheter men framförallt ska jag ha roligt och uppleva saker tillsammans med vänner och familj. Alltifrån SM-guld på globen, flytta hemifrån och bo i kollektiv (redan gjort i och för sig), resa, jobba och tjäna pengar i Norge, spela innebandy i Schweiz med mera, med mera. Det är så oändligt mycket man vill göra, vissa saker kanske man fullföljer men långt ifrån allt. Ska bli kul att se vilka drömmar som i framtiden kommer att slå in.

Så var den över, matchen jag så länge väntat på att få spela. Premiären, debuten med Balrog, hemkomsten till Södertälje och matchen i hockeytemplet AXA Sportcenter. Många känslor, tankar och nerver inför en sådan match. Som tur var ordnade det upp sig. Vi gjorde ingen jättebra match, men vi vände och vann och det är starkt mot ett lag som Iksu. Med cirka 4 minuter kvar sätter Sara Ekström, i 6 mot 5, målet som betyder 4-4. Efter att Fia (vår målvakt) alltså fått stått vid sidan av någon minut, är hon återigen med på planen, 5 mot 5 igen. Sen kommer det, Minnes 5-4 mål, med 43 sek kvar vispar hon in en backhand från noll vinkel. Vi håller i bollen de sista sekunderna och första segern är ett faktum.

      För egen del gick det okej, hade ett par bra skott ifrån min nya back position. Ett gick till och med i mål. Sen att jag var ansvarig för ett baklänges mål är sådant man får ta när man är ny på sin position. Känslomässigt var det värre, kändes aldrig som en hemmamatch, kändes mest förvirrande. Jag var back, nytt lag, nya tröjor och nya tränare, försäsong är inte samma sak som när allvaret drar igång. Saknade IBF, saknade FK, saknade publiken, saknade Stoffe på min vänsterkant. Jag måste nog snart inse att saker har förändrats. För så är det, mycket har förändrats men jag tvivlar inte på att det kommer att bli bra, måste bara ge det lite tid, för jag är ju hemma nu, eller?

      Botkyrkahallen vs FK Arena. FK kommer nog alltid att vara min favorit hemmaarena, minnena, framgångarna, laget, skolträningarna, golvet, vårat intro och stämningen, och om jag ska vara ärlig så känns den fortfarande mer hemma än Botkyrkahallen. Det kommer säkert att förändras inom de närmsta månaderna, eftersom det faktiskt är i Botkyrkahallen som jag ska skörda hemmasegrar denna säsong. Det har dock inte hunnit förändrats till på lördag och då, runt12.15 beträder jag min (gamla) hemmahall, jag kommer att göra det med blandade känslor. Finns chans för en del tårar men det spelar ingen roll, för jag går alltid in för att vinna och det tänker jag göra på lördag också, även om det kommer att kännas som om att jag spelar mot mig själv i fel lag i en sån där underbar "hatmatch" mellan IBF och Balrog! Falun var och är speciellt för mig. Så är det bara.

Fredagen blev som jag förutspådde, helt galen. Mycket tack vare mina kära vänner, Sanna, Malin, Martina och Emelie. Värst var, som jag förutspådde, Martina och Sussie. Vilka är dessa människor lördag och fredag kväll? Kommer för alltid att fråga mig själv den frågan, herregud! Vill inte veta om jag själv är likadan men det tror jag verkligen inte. Eller?! Jag är glad att jag inte blev ensam chaufför, Gurran fanns vid min sida, tack för det. Sen kommer den stora frågan, lyckades vi ha någon som helst koll på Susanne och Martina? Svar: nej! Mission Impossible 4 (och jag är inte Tom Cruise)

Susanne, jag sjunger bara" he was black and she was white" och älskar dig!

Lördag morgon kom "brorsan från Falun", Backman. Jag, Gurran och Backman åkte till Ikea. Jag köpte en matta bl.a. För att ni läsare ska få en förståelse för hur fredag kvällen verkligen var så ska jag redovisa några sms som kom in under lördag förmiddag.

Jag skrev: "Hur mår mina flickor?"

Svar som kom: 1."Åt helvete. Helt åt kuken"

                         2. Spy status idag: 2!

                         3. Donken. Behöver jag säga nått mer? 

                         4. Okej, visste jag om att frisken fyller år idag? Sopa                      

                         5. ...och så var vi uppe i 3...

Så här såg sms:en ut under lördagen, det fanns ett jag bara inte kunde skriva med, i respekt för Sussie och Märta. Kul fredag, oundviklig konsekvens: tung lördag.

Hare Heej!

På kontoret vimlar det av fika, en stor och prydlig kaffemaskin som vräker ur sig alla möjliga sorters kaffe, skorpor, kakor, muffins och inte nog med det, kaffemaskinen gör den allra finaste koppen med varm choklad. Jag sliter och jag sliter, dricker vatten flaska på vatten flaska, flera om dagen faktiskt. EN kopp choklad i veckan är min deal med mig själv. Hittills har det gått bra. Kakorna och muffinsen kan vara jobbiga att stå emot ibland men jag klarar mig. Tar en frukt och försöker låtsas att jag njuter av den. Idag kom dock det stora testet, en hel påse full med varma Tidermans kanelbullar. Jag kämpade, kämpade, tog en frukt, kämpade och klarade det! Jag är stolt över min egen insats!

      Saken är den att jag och min vän Hiertner (spelar i samma lag) har slagit vad om, eller snarare hjälper vi varandra inför sommaren -08, att inte äta onyttigt. Detta har resulterat i att vi de senaste 60 dagarna varken har ätit, chips, godis eller kakor. För att göra det lite tuffare, så att vi verkligen känner att det är på riktigt så har vi valt ett straff, 500:- i böter om man bryter mot reglerna. Hittills har vi inte sett några pengar flyga. Kontraktet säger även att vi får välja ut en parantesdag varannan månad (om vi skött oss vill säga). Dessa dagar innebär att vi får gå in på förbjuden mark och äta av den förbjudna frukten. Vår dag ligger bara 10 dagar bort. Vi tog nämligen det gemensamma beslutet att efter vår borta match mot Mora skulle vi på bussen få fria tyglar och köpa och äta vad vi vill. Jag längtar dit och jag suktar efter choklad!

Jag har under de senaste veckorna fått spela back och en helt ny värld har öppnat upp sig. Jag som i hela mitt liv har varit forward, nästan aldrig varit på egen planhalva och i stort sett aldrig jobbat tillräckligt mycket i defensiven har blivit back! Förändringarna är stora mina vänner, ni skulle bara veta. Problemet är att jag fortfarande inte har bestämt mig vad jag egentligen tycker om det hela. Det är roligt för att man får ha mycket boll men det är lite tråkigt att man inte får chansen att göra lika många mål. Fast tror ändå att det kan bli bra, riktigt bra till och med!

 Sex and the City, finns det någon bättre tv-serie!? Som vi skulle ha sagt i Balrog, "hörde jag NEJ!" Den är helt enkelt underbar, jag har skrattat och gråtit mig igenom hela boxen. Samantha, är vår allas Sussie upp i dagen, känner en hel del samhörigheter er emellan;) Det går heller inte att komma ifrån hur lik Charlotte är Malin, på ytan så fin men egentligen lite dirty, så sant så sant. Sen har vi Carrie och Lina, skriver, funderar och lever livet som om att det inte finns några större bekymmer, skön inställning. Miranda, lite bitter, emot samhällets "självklarheter", tuff utåt men ändå väldigt känslig, vill ha kontroll på allt och alla men som verkligen släpper loss när läge ges. Kan helt klart känna igen mig i henne i fler än ett avsnitt. Hur som helst så kommer dessa fyra damer och deras liv i New York lämna ett stort tomrum efter sig. Tack för den här tiden, jag väntar något år innan jag återigen är redo för att följa med er på ännu en resa (även om det är samma avsnitt). Ser verkligen fram emot filmen!

Matchen som jag väntat på i nästan ett halvår ligger bara några dagar bort, jag och mitt nya lag ska möta Iksu, hemma i Södertälje. Ett Iksu som jag hatar mer än något annat lag i elitserien. Ett Iksu som trasat sönder mina förhoppningar om ett SM-guld de två senaste säsongerna. Det är det Iksu vi ska möta på söndag, det kommer att smälla på Balrogs högerkant. Tro mig! Jag ska inte säga att det här är min revansch, för den kommer att komma i ett senare skede, vem vet kanske i en semifinal och då är det en revansch, inte bara för min egen skull utan för hela Faluns.

Innan jag börjar skriva måste jag bara gratulera Martina, i helgen dansade hon med den vi alla försökt komma närmre in på livet genom att läsa om henne. Martina blev en del av hennes lördag natt! Grattis, du har vunnit denna omgång men tävlingen fortsätter!

På fredag är det fest. (För alla som inte har match i helgen) Kan bli kul ändå, känner mig laddad trots att jag ska vara den nyktra som ska få se vad i helvete vi egentligen håller på med när vi är fulla. Har varit det någon gång förr, kan ibland vara riktigt otäckt.

     Så här är det, vår kära vän Frisken fyller år och ska bara "ha en lugn liten förfest med de närmsta". För visst sa du väl så? Tydligen inte, Vickan S, Chris (numera ex-husband), Cake, Nazli, Zigge, Sunne och resten av gänget kunde vi ju inte bara säga nej till. Det blev några fler än vad Emelie hade tänkt sig men jag har erbjudit mig att hjälpa till och hålla lite koll på alla. Känns som en god gärning och därmed har veckans plikter försvunnit bort redan på fredagen:) Emelie, det viktiga är att du får en jävligt rolig kväll!

     Eventuellt kommer också fint besök ifrån min gamla hemstad Falun. Backman, min gamla klasskompis som under två år var min och Sofes bror, vilket han fortfarande är om det är okej för honom, kommer kanske och hälsar på. Som han har hjälpt mig och Sofe där uppe, utan honom hade vi inte klarat oss så bra som vi faktiskt gjorde, tack för det!

Gurran, Emelie och Malin, lyssna noga. Vi vet sedan tidigare att Martina och Sanna en fredag/lördag kväll inte är den ultimata kombinationen (eller så är dom de?). Vi måste jobba som ett lag för att överhuvudtaget ha chansen att ha lite kontroll över dessa två. Jag som är nykter har huvudansvaret, medan Emelie som fyller år har minst ansvar. Vi fixar det!

Ikväll har jag bokat samtalstid med Lina, inte lätt att pussla ihop allt, tidsskillnad, jobb x2, träning, matcher och övriga aktiviteter. Hoppas att vi får till det! Vill bara säga till dig att även om vi inte pratar med varandra så finns jag alltid hos dig och du finns alltid hos mig. Tänker på dig min vän. Du vet ju hur det var i Falun, ibland pratade vi inte på en månad, var det någon skillnad? Ja, lite skillnad - bara förbättringar. För att förbättra måste man våga förändra. Det har vi gjort.

Söndagar brukar vara fyllda med ångest, ångest över att helgen är slut och att måndagen står och knackar på dörren. Fast söndag vecka 39 var en av dem bättre, utan ångest och istället fylld av stjärnträffar.

     Helgen har bara försvunnit så jag var ju så illa tvungen att njuta av min sista dag i frihet. Fredag jobbade jag, bortsett från mitt vanliga jobb, på öl mässan mellan 18 och 24, lördag innebar träningsmatch i Karlstad, borta mellan 10.30 till 23 och vips så var det söndag. En god frukost tillsammans med mamma och Fanny följdes av riktig kvalitets tid ensam i huset. Färgade håret, dammsög lite, städade undan i rummet, tog en lång dusch, smörjde in mig till bra musik och bara njöt. La mig sedan i sängen, satte på datorn och skrev lite, det var längesen jag var så avslappnad. Det var sååå skönt.

    Runt 14.30 tog jag bilen och åkte till Täby och Tibblehallen för att se Täby Angels möta mitt gamla lag Falun. Matchen i sig var väl ingen höjdare, Täby vann och kan stolta inleda elitserien med en seger i ryggen. För mig var matchen i sig helt ointressant, jag var där för att träffa det lag jag spenderat mina två senaste säsonger med. Det var jobbigt, jobbigare än vad jag trodde det skulle bli. Känslig som jag är fällde jag också några tårar när jag kramade om mina gamla lagkamrater, många känslor och mycket tankar for omkring i huvudet. Undra hur det kommer att gå när jag ska åka upp dit och möta dem? Att spela i FK, att inte få gå in i sitt gamla omklädningsrum och att tvingas börja på fel sida av planen hur kommer det att kännas? Jag är nästan lite rädd när jag tänker på det, det är bara inse fakta, jag saknar Falun väldigt mycket. Spelar ingen roll hur bra jag har det hemma eller hur bra jag har det i mitt nya lag. Falun är en del av mig och det laget som jag spelade med säsongerna 05/06 och 06/07 kommer jag alltid att minnas på ett speciellt sätt.

     Efter några tårar och lite småprat så åkte jag vidare för att se nästa match, AIK - Huddinge i dam ettan. Min kära vän Frisken stod i mål och halva mitt lag var och såg matchen. En ganska trevlig tillställning, tyvärr förlust för Huddinge, i sudden. Sen bar det av hemåt, hann äta lite, blev sedan upphämtad av Emelie. Vi åkte vidare för att hämta upp Pershagens bästa Sussie, därefter hade vi bestämt träff med Märta och M. Johansson på ett Ica maxi, som vi definitivt besökt mer än en gång förut. Lina, vi tänkte på dig när vi var där. Jag lovar.

      Dessa kvällar med dessa tjejer är ovärderliga, jag älskar det! Jag har bara två frågor, hur orkar vi med oss själva egentligen men framförallt hur orkar Susanne och Martina med sig själva, haha?! Sug på den mina vänner. All min kärlek till er.

Värt mer än allt annat.

Många saker tar man för givet, saker som man kanske inte alltid borde göra. Det handlar nog om att dessa, för många är en del av vardagen. Den vardagen man bara plöjer igenom utan att stanna upp. Vad hände med nuet egentligen? Varför tar vi inte vara på den tid som ges? För det är något jag har insett de senaste veckorna och det är att tid är ovärderligt. Vi kan inte styra över den så därför måste man respektera den och värdera den.

      Under min tid i Falun lärde jag mig massor men det viktigaste var nog att jag fick en insikt av hur viktig min familj och mina vänner är för mig. Det som är värt, för mig här i livet, är mina relationer till mina nära och kära. Utan alla runt omkring en hade man varit ganska liten. I två år var jag borta ifrån vardagen och det fick sina konsekvenser, vissa vänskapsband blev allt tunnare medan andra bara växte sig starkare och starkare. Tiden i Falun gjorde mina bästa vänner ännu bättre, bättre än vad jag ibland tror att jag är värd, det kan tyckas konstigt men så är det. De vänner som verkligen stod en nära står nu närmre är någonsin, vi blir starka av prövningar som dessa. Tryggheten i familj och vänner, som kanske inte alla har, är något som man borde värdera högt, högre än någonting annat. Utan den tryggheten hade jag inte klarat mig långt.

      Jag måste bli bättre på att visa hur mycket dessa människor betyder för mig och inte bara glömma bort dem i min vardag. För min mamma, som gör allt en mamma kan göra, för en pappa som alltid finns där, för en låtsas pappa som ställer upp på mer än vad man kan begära och sist men inte minst, de vänner som står mig närmre och ibland känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Det är ni som gör att jag är den jag är och det är ni som gör mitt liv värt att leva. Glöm aldrig det. Aldrig.