Mycket har hänt.
Sanningen är den att tiden går så oroväckande fort för tillfället, jag undrar ibland om jag verkligen lever det liv jag vill. Vad nu det är? Ibland känns det så självklart och rätt medan jag i vissa stunder grips av panik och känner att en förändring bara måste ske. Hur kan jag känna mig stressad redan? Svaret på den frågan är nog att det finns så mycket jag vill göra. Fast jag vet bara inte vad, ännu. Jag börjar tro, och hoppas att jag har rätt, att precis så som jag tänker, tänker alla andra i min ålder också. Känslorna om hur man vill leva och hur man lever skiftar oftare än vad vädret gör i april.
Veckan som passerat har gått fort och det har gjort att jag nu är fem arbetsdagar ifrån semester. En semester fylld av sånt som bara en svensk sommar och bästa vänner kan erbjuda. Nämligen ostadigt väder och oförutsägbara dagar och framförallt kvällar och nätter. Den känslan jag nu har i kroppen skulle jag gärna haft året om. Den går liksom inte att beskriva. Det är som att sväva på moln.
I söndags var det dags för Lina att åka tillbaka till USA, efter en veckas besök. Hennes vistelse här hemma gjorde mig mest påmind om att tid inte kan förstöra något som man inte vill ska bli förstört. Vi har varit ifrån varandra i 3år snart men ändå är det ingen skillnad när vi möts och just den tryggheten är ovärdelig. Speciellt nu, då våra liv förändras och ovissheten är lika spännande som skrämmande. Tillbaka till hemkomsten, jag, Gurran, Frisken, Niklas och delar av familjen Olofsson stod beredda på flygplatsen, vi hade välkomstplakatet uppspänt och förväntan och längtan var nog det som vi alla kände. Helt plötsligt skulle hon ju bara dyka upp där, efter nio månaders frånvaro. En lång väntan blev det, hon hade givetvis lyckats slarva bort väskan men det ordnade sig och som ifrån ingenstans så var hon hemma igen. Kvällen bjöd på god mat och fest, tackar Marie och Johan för det kalaset. Veckan som följde gick som i ett, inte en sekunds vila. Jag lärde känna Linas familj ifrån USA, vi passade barn, och (nästan hela) 7th umgicks precis som förr.
Jag är inne i ett stim nu, känslan är bra och jag har så mycket att se fram emot. Första och främst en händelserik semester, därefter en innebandysäsong och en stark längtan efter revansch, europacupen som blir en helt ny upplevelse och sist men inte minst en extra semestervecka i slutet av augusti.
Planeringen är under kontroll och jag kan därför känna mig lugn.
