Johanna

Det är tisdag kväll och jag ligger på hotel rummet och njuter. För det gör jag verkligen. Även om man inte kan tro det om man såg hur rummet såg ut men det hör förtillfället inte till historien. Jag är här nu, i Schweiz, för att vinna. Vinna ett EC-guld tillsammans med mina lagkamrater i Balrog. Jag ser med spänning fram emot det här äventyret, täta och direkt avgörande matcher är det roligaste som finns, framförallt när man vinner och det känns verkligen som vi har chans att göra det. Imorgon inleder vi turnering mot Iksu, ett lag som jag har stor respekt för, ett lag jag hatar att förlora över lika mycket som jag älskar att vinna över, ett lag som tyvärr gått segrande ur de tre viktigaste matcherna i mitt liv, ett lag som snuvat mig på två finalplatser och ett SM-guld men nu är det slut på det. Den här veckan ska Iksu bli ett lag som förlorar den där matchen med stort m, som gråtandes får se motståndar laget jubla över vinsten, den här veckan kommer inte Iksu att vinna. För det kommer vi, jag känner det!

Klockan är 22, mitt batterie håller på att ta slut, min adapter fungerar, ibland men är just nu utlånad till coachen, Helga sitter bredvid mig i sängen, Anso är inne hos grannen och jag själv känner mig rätt trött men sjukt förväntansfull inför morgondagen och hela veckan för den delen. Matcher, träningar och mellan det blir det One Tree Hill tillsammans med Helga, om vi hittar en adapter vill säga. Smutt med internet på hotellet iaf!

Imorgon inleds en sak till, Linas och Camillas hemresa ifrån deras år i USA. Kan inte annat än säga att jag har längtat, väldigt länge. Lina, du ska komma hem, vi ska vara hemma samtidigt, jag är inte i Falun och du är inte i San Francisco,  för första gången på 3år! Dålig timing att jag är här, i Schweiz, när ni kommer men för ovanlighetens skull så har vi ju hela hösten på oss. Hösten kommer bli bra, jag hade tänkt inleda den med att vinna ett guld.

/ Johanna