Johanna

Första matchen avklarad, vinst med 6-2 mot Iksu. Kanske hur skönt som helst. Vi spelade ut dom totalt i 2 perioder, i sista gick vi ner oss lite men segern var aldrig hotad. För egen del gick det väl ungefär som väntat, hade hunnit med att assistera Limpan till det efterlängtade målet i PP som vi båda så länge velat lyckas med, fram till mitten av andra perioden. Då inträffade något som jag aldrig tidigare varit med om och något som jag hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva igen. Gick in på plan som vanligt, ställde upp, hade koll på min back då vi hade frislag emot oss i defensivt hörn men så plötsligt kände jag hur min andning blev allt tyngre, kände något konstigt över bröstet och jag la då handen mot hjärtat och fick känna hur det pumpade som aldrig förr. Pulsen måste påriktigt legat på 500 slag i minuten. Jag blev livrädd och bytte precis när frislaget skulle slås, kanske inte mitt bästa byte i karriären men acceptabelt med tanke på omständigheterna. Blev inget mer spel för mig, fick mig en rejäl tankeställare också, helt plötsligt kändes det som man värderat så högt inte lika viktigt. Om jag kommer spela mer den här veckan visar sig, förhoppningsvis var det bara min kropp som sa ifrån att fysiskt ansträngning inte är optimalt om man är lite sjuk. Vila idag, bli frisk och kanske spela på fredag mot finskorna. Och mamma, jag lovar att jag ska vara försiktig, vid minsta känning kliver jag av. Jag lovar. 
      Det är konstigt hur man i ena stunden känner att man inte vill något hellre än att spela, låtsas som inget har hänt och bara köra, sen hur man i andra stunder inte vill in på planen alls. Utan istället bara göra sånt som verkligen är värt att göra. Vad nu det är, innebandy är ju nästan det roligaste jag vet. Vad skulle jag göra om jag inte fick!? Inte okej! Det känns som jag överreagerar ibland men med tanke på att jag har upplevt 2 dödsfall av just den orsaken är det kanske befogat. i mitt fall är det säkert ingen fara, har ju varit lite krasslig på sistonde, men just att tänka "det händer inte mig" är ju livsfarligt. Känns bra att jag och mamma kollade mitt hjärta för ungefär 4 år sedan, även om det inte var arbets EKG, så är det iallafall kollat.

Nog tjatat om det. Ligger på rummet nu, chillar och lyssnar på musik (tydligen spelas Thinking of you och element ganska ofta). Vi ska snart åka till hallen för att möta Rubene(?) från Lettland. Kan inte tänka mig att det ska vara något större problem att gå ifrån hallen med 3 poäng och därmed ett bra utgångsläge för att vinna gruppen inför morgondagens sista gruppspelsmatch mot finskorna. Idag hoppas jag även att få lite tid till OTH, Helga måste plugga men ska kanske hjälpa henne så vi kan lägga vår dö-tid på lite vettigare saker. Känn ingen press vännen.


Kan ju passa på att hälsa Camilla och Lina välkomna hem. Som idag vid 12 landar på Arlanda.