Johanna

Tillbaka till vardagen men jag är inte bitter.

Julledigheten har varit precis så bra som jag hade hoppats på. Jag tänker inte berätta i detalj precis vad jag har gjort de senaste två veckorna, det skulle bli för mycket och till största del helt ointressant information. Istället kommer jag att sammanfatta händelserika dagar, de många upplevelserna och känslan såhär i efterhand, mycket kort och slagkraftigt. För tro mig, mycket hann jag uppleva dessa dagar.

21:a, ledigheten gör entré och en obeskrivlig känsla fyller kroppen, en känsla av lättnad.

23:e, julens intrång i de svenska hemmen sker nu med dunder och brak, (i alla fall i mitt hem) skinkan ska fixas, granen ska kläs och allt pynt ska upp, jag förstår inte varför inte mitt hemgjorda pynt från dagis kommer upp? Måste dock göra ett erkännande, det blev ingen gran i år. Fanny, min lilla syster var bortrest med Pappa (för er som inte vet, jag = skilsmässobarn) och mamma bröt två ben i handen den dagen. Jag och Caj kände inte för att klä granen. Vi åt knäck istället och försökte hjälpa min mamma, numera känd som "Diktatorn i köket", med det som hon i vanliga fall gör själv, köksarbetet. Det var en bra dag, jag slapp gärna klä granen hade annat att stå i, fixa julklappar till exempel. Dessutom hade vi gran hos pappa och skinkan och knäcken blev oförglömligt goda så jag kan leva med att det inte blev någon gran hemma hos mamma. Mamma däremot ville väl egentligen ha en gran men efter fallet från stolen och handskadan så hade inte "vi-borde-ha-julgran-övertalning" prioritet ett längre.

24:e, julafton och mycket släktingar. Vi var 24 personer hemma hos min stackars farmor och farfar, som för övrigt är helt underbara. Små brorsorna finns det inga ord för, Isak är för tillfället så söt och så rolig att jag går under. Hans kommentarer är helt oförutsägbara. Kalle Anka, mycket fart, högt tempo och en väldig massa paket sammanfattar julafton bra.

25:e, jag och mina riviga vänner hade väntat länge på denna dag. Förberedelserna var många och dålig, det blev kris men det ordnade upp sig som alltid. Vi träffades vid 15, åt mat, umgicks och försvann in i dimman tillsammans. Det gjorde vi verkligen, varenda en av oss.

26:e, en tur till sthlm på kvällen, träffade några i laget och några nya ansikten som man fick bekanta sig med. Vildare än väntat och läggdags betydligt senare än vad min kropp egentligen behövde, 2,5 timmars sömn räckte inte.

27 och 28:e, tillbaka på ett relativt tomt kontor och tillbaka i Botkyrkahallen, en liten försmak av vardagen. Torsdagen var skrämmande tung efter onsdagens påhitt.

31:a, nyår firades med 7th, det blev en riktigt fin middag, med en vacker efterrätt (vi kämpade i timmar och la ner mycket energi på vår nyårs middag, eller inte! Vi kom fram till att sällskapet är betydligt viktigare än maten) och 12 slaget på Maren var helt klart över förväntan. Det var många man kände, vilket alltid är roligt och det var många kyssar. Annars var det en väldigt bra dag men inte mer, nyår är överskattat så är det bara! Den sopan som stod för musiken kan omöjligt kalla sig själv för Dj, inte okej, utan riktigt risigt, ååååhhh, sopa!

Små detaljer som gjorde dessa dagar lite mer minnesvärda och roliga:

• 24:ans julklapp som droppade in typ 24.00 på julafton, jag skrattar fortfarande!
• Eftersnacket efter Malins fall, jag hade betalt med mitt liv för att få se det.
• Mitt försök till att övertala en, tydligen främmande, person att vi FAKTISKT hade gått i samma klass, jobbade på samma jobb, träffades på Peabs julbord och att han hette Jerry och inte Thomas. Det visade sig att jag hade fel, han hette Thomas inte Jerry och var dessutom Martinas systers pojkvän, bara lite pinsamt.
• Isaks ansträngning till att trösta lillebror Erik, "Lillebror, det är ingen fara, Lillebror, gråt inte jag är här nu, det är ingen fara" (Hoppas på att inom snarast få upp en ny stjärnbild på Isak, ni måste bara få ta del av denna gosse)
• Friskens berättelse om skorna bakom gardinen, som var sann.
• Mammas efterrätt, chokladpannacotta med hallonkaramell. O M G!
• Mina O.C timmar

Nu såhär i efterhand när man sitter på jobbet och går igenom vad som har hänt så inser jag att julen blev en lyckad tillställning, den spenderades med nära och kära och bjöd på vad den skulle plus ett par överraskningar. Jag kan också konstatera att vardagen inte är så dum ändå och att innebandy saknaden har varit stor. Jag vill spela match nu! Skönt att väntan inte behöver bli längre än fredag kl 20.00, seriefinal mot Pixbo i Göteborg, förhoppningsvis mycket publik och en vinst som väntar.

Nu måste jag jobba, har inte varit så effektiv idag. Måste bli klar med min kalkyl, lite finslipning och genomgång imorgon. Kvällen bjuder på häng hos Frisken, pärlan ska hämta mig från jobbet, skönt att slippa gå i pissvädret, spelarmöte med laget och träning. Hoppas på mycket två mål ikväll.