Johanna

Innan jag inleder så måste jag bara säga att Carolina Gynning hon verkligen kan konsten att vara rolig.

En kort comeback, för att sedan dra mig tillbaka ett tag igen. Det är vad detta är, inget mer. Tro inte att uppdateringen kommer att komma med samma frekvens som tidigare, det finns helt enkelt ingen tid för det. Mina kära vänner, jag önskar att jag kunna tillfredställa ert blogg-behov men jag tror tyvärr inte att jag fixar det. Som sagt, det var ett tag sedan en uppdatering dök upp men ni ska veta att jag blir glad när jag ser att inläggen faktiskt är saknade. Att det är folk som läser och gillar det som skrivs, det är som ett kvitto på ett gott betyg för min del. Ert tjat om nya inlägg värmer verkligen.

Veckan som passerat har varit händelserik, det nya jobbet tar på krafterna. Skillnaden är stor jämfört med kontor uppgifterna. Tempot har höjts och dötiden på kontoret existerar inte längre. Det känns helt klart som en befordran i trivsel. Jag får träffa människor, göra tidsplaner som sedan ska följas upp och jag får lära mig processen i ett bygge. Det finns så oändligt mycket att lära, det är bara att kämpa på, fika lite, hålla koll på att gubbarna har material och att de följer tidsplanen. Pengarna bara rullar in. Nog om jobbet, ni har nu iallafall fått en kort redogörelse om vad jag gör på dagarna istället för att blogga.

Annars är det mesta sig likt, träning och 7th är det som tar upp den tid som är över och det är ju inte helt fel. Vill passa på att gratta Susanne som fixade körkort i veckan, jag vet inte om jag är redo att sätta mig i passagerarsätet ännu då denna kvinna kör, har liksom aldrig sett Sussie som en människa som kör en bil. Hon får väl bevisa mig motsatsen. Idag, lördag, stod mitt alarm på 05.00. Förklaringen till denna brutala tid är att gårdagen spenderades på Gotland och båten denna morgon gick 07.05. Matchen igår är en historia som jag annars glömmer med glädje, torsk med 5-3 mot ett lag vi spöa med 11-1 i höstas. Tjusningen med idrott har jag hört att det kallas. Annars har vi klarat av segrar mot både Täby och Falun förra helgen. Falun är och kommer ALLTID att vara speciellt för mig. Det är laget i mitt hjärta och det tror jag inte Balrog kan ändra på. Egentligen betyder det inget på planen, för vinna det vill jag alltid göra, oavsett om jag spelar i Ungern eller i Team Bojsen (finns antagligen inget lag som heter så men ni fattar poängen). Imorgon står Mora för motståndet, vinst är det enda som räknas. (Risken finns för att innebandy inläggen kommer att dugga tätare och tätare ju närmre slutspel vi kommer, bara så ni är medvetna om detta).

Vill även passa på att berätta lite om min stora last, det är inte choklad eller glass jag pratar om, det är listorna och kontroll behovet. Nuförtiden har jag ett helt block och första sidan med uppställningar om sparande och tidsaxlar för framtiden är sjukliga men för mig ovärderliga. Jag vet att jag är tjatig men ni förstår inte hur sjukt det verkligen är. Skönt ändå att jag kan ha lite distans till det och faktiskt skratta lite åt det. Malin du är nog den enda som förstår mig.

Idag hoppas jag på en kväll med 7th, kanske dags att gå och se Arn och äta lite thai, eller vad säger ni? Dessutom måste jag få lite uppdatering av allas äventyr de senaste dagarna, jag vet att det alltid dyker upp något nytt som fångar mitt intresse. Gotland hälsar till er alla och ser fram emot att fira en ny, bra och händelserik vecka 30 tillsammans med oss. Fick en sommarlängtan idag som kändes ända in i varenda liten kroppsdel, sommaren som kommer är det upp till oss att göra till en ny "bästa sommar"!

Lina och Emelie framförallt: Jag vet att era dagliga rutiner inte riktigt går ihop sig nu när ni inte får njuta på samma sätt av mina dagliga uppdateringar. Håll ut, jag ska, för eran skull verkligen försöka att vara mer närvarande.

Har inte så mycket mer att tillägga mer än att säga till er att jag kommer tillbaka, kanske inte imorgon eller i övermorgon men jag kommer tillbaka.