På begäran
Vissa saker gör man för att man bara måste, andra för att man verkligen vill och några saker gör man av bara farten.
Jag har tappat gnistan för att skriva, det kanske är uppenbart då inläggen inte duggar tätt precis. Fast vissa saker vill man så gärna göra även om det inte passar eller går. Ungefär så känns det, jag har ingen tid, jag har dåligt med fantasi och jag har en relativt händelsefattig vardag. Så vad ska mina inlägg innehålla för att fortfarande nå upp till den otroliga (viss ironi) standard som jag en gång hade? Svaret på den frågan är inte lätt men en sak ska ni ha klart för er, när en av ens bästa vänner ber mig, då säger jag inte nej. Dessutom har jag fått lite uppmaningar om att skriva lite oftare om innebandy, får väl ändra min inställning om en "innebandyfri" blogg. Så läs och njut!
Händelsefattig vardag, nej, riktigt så illa är det väl inte. Saken är bara den att jag kanske inte vill delge er allt. Urvalet är dock inte alltid så lätt att göra. Något jag med nöje berättar om är den gångna helgen, det var födelsedagsfester x2. Fredagen spenderades hos Anso, tillsammans med främst laget men även några utbölingar, Sofe var en av dom. Vi hade hemskt trevligt, lugnt och fint. Lördagen följdes upp av en tidig tågresa till Falun tillsammans med just Sofie, vi hade trevligt även där, pratade och påminde varandra om gamla minnen. Väl framme i Falun tog vi all vår packning och kämpade oss igenom stan för att ta oss till ett av våra många gemensamma hem, casa de la familia! Under vägen dit kom vi på oss själva töntigt småleende, vickningar på huvudet och små fnysningar, ni vet hur jag menar (den allmänt nöjda och tillfredställda minen men på ett tantigt sätt, ungefär). Vi älskar verkligen den där staden!
Kvällen bjöd på 30 års fest, även den hemskt lugn. Apropå ingenting, Helga, Kristoffersson och jag har startat eget, om vi vill veta vad det är, får ni fråga. Kimmy, min ex-coach var mannen som skulle firas och visst lyckades vi! Än en gång vill jag titulera mitt bord som "Bästa Bordet". Gott sällskap, roliga tävlingar, snygga kläder och god mat, det kan inte bli bättre. Kvällen, ja hela helgen, var klockren, den fulländades med en sväng om på Harrys dansgolv, rostade mackor vi 3 tiden och en söndag i en soffa.
Bengan, jag lovar: innebandy uppdateringar kommer snart. Vill samla på mig lite intryck, skvaller och känslor först.
Jag har tappat gnistan för att skriva, det kanske är uppenbart då inläggen inte duggar tätt precis. Fast vissa saker vill man så gärna göra även om det inte passar eller går. Ungefär så känns det, jag har ingen tid, jag har dåligt med fantasi och jag har en relativt händelsefattig vardag. Så vad ska mina inlägg innehålla för att fortfarande nå upp till den otroliga (viss ironi) standard som jag en gång hade? Svaret på den frågan är inte lätt men en sak ska ni ha klart för er, när en av ens bästa vänner ber mig, då säger jag inte nej. Dessutom har jag fått lite uppmaningar om att skriva lite oftare om innebandy, får väl ändra min inställning om en "innebandyfri" blogg. Så läs och njut!
Händelsefattig vardag, nej, riktigt så illa är det väl inte. Saken är bara den att jag kanske inte vill delge er allt. Urvalet är dock inte alltid så lätt att göra. Något jag med nöje berättar om är den gångna helgen, det var födelsedagsfester x2. Fredagen spenderades hos Anso, tillsammans med främst laget men även några utbölingar, Sofe var en av dom. Vi hade hemskt trevligt, lugnt och fint. Lördagen följdes upp av en tidig tågresa till Falun tillsammans med just Sofie, vi hade trevligt även där, pratade och påminde varandra om gamla minnen. Väl framme i Falun tog vi all vår packning och kämpade oss igenom stan för att ta oss till ett av våra många gemensamma hem, casa de la familia! Under vägen dit kom vi på oss själva töntigt småleende, vickningar på huvudet och små fnysningar, ni vet hur jag menar (den allmänt nöjda och tillfredställda minen men på ett tantigt sätt, ungefär). Vi älskar verkligen den där staden!
Kvällen bjöd på 30 års fest, även den hemskt lugn. Apropå ingenting, Helga, Kristoffersson och jag har startat eget, om vi vill veta vad det är, får ni fråga. Kimmy, min ex-coach var mannen som skulle firas och visst lyckades vi! Än en gång vill jag titulera mitt bord som "Bästa Bordet". Gott sällskap, roliga tävlingar, snygga kläder och god mat, det kan inte bli bättre. Kvällen, ja hela helgen, var klockren, den fulländades med en sväng om på Harrys dansgolv, rostade mackor vi 3 tiden och en söndag i en soffa.
Bengan, jag lovar: innebandy uppdateringar kommer snart. Vill samla på mig lite intryck, skvaller och känslor först.
Kommentarer
Trackback
