Johanna

Det stämmer jag såg henne igår kväll. Det var ett tag sen sist, har åkt bil hela veckan, bytt gång väg till jobbet och har därför inte stött på henne på "hennes" bänk. Hade nästan glömt henne, tills igår. Jag tror klockan var 19.45, vi gick i stan efter ett kort besök på Konsum. Jag vet, vi var inte på Maxi, mycket förvånande, till och med chockerande för en del. Hursomhelst så möter vi henne, gåendes utanför Stadium, det gick inte att ta fel. Den gula jackan, den långsamt vaggande gångstilen, påsen i handen och sist men inte minst, håret! Det var hon, det fanns inga tvivel. Alldeles till mig av förvåning och upprymdhet fick jag inte ut ett ord, försökte omedelbart möta någons blick för att visa min förvirring. Malin såg det, fattade och nickade förstående mot mig. Viskade med tydliga mun rörelser, "ja, Johanna det är hon". En bit efter mötet med tanten fortsatte jag tjata om hur märkligt det hade känts att ha sett henne på en annan plats, vid en annan tidpunkt. Martina undrade "vad fan är det som är så speciellt med att träffa en av Södertäljes äldsta uteliggare". Martina påstod att hon var det, det stämmer säkert. Saken är den att hon har liksom varit lite av en mysterietant för mig, jag har lite av spetsat till historien om henne och börjat tro på den själv. Fast nu idag frågar jag mig själv precis det Martina frågade igår, "vad fan är det som är så spännande med att se en sliten tant egentligen"? Inte ett dugg faktiskt, måste släppa henne nu. Det är slut tramsat om den lilla tanten, med det risiga håret och den gula jackan. En gång för alla.

Kvällen igår var annars mycket trevlig, god mat och underbart sällskap precis som enligt planerna. Hemma låg ett brev och väntade på bordet. Efter att jag kommit hem, tog jag en lång dusch, smörjde in mig och kröp ner under täcket. Brevet var ifrån Lina och förväntningarna höjdes och känslorna strömmade som ut ur kroppen och öppnade sig för mottagandet av innehållet. Oavsett vad du skriver så träffar du alltid minst en öm punkt, jag kunde givetvis inte hålla tårarna inne och visst har du rätt, brev är speciellt. Mail, skype, facebook och blogg i all ära men ett brev känns nära, ett brev känns på riktigt.

Malin: Listorna är mer inne än någonsin, minst en om dagen. Jag driver inte.

Helga och alla övriga som ska delta: Helgen kommer att bli fantastisk, finns inget annat. Känn känslan, hitta rätt, smaka på orden "efterfest, båstad, jäger, idol, vin, Magnusson, ett sällan skådat sällskap, bra musik mm". Vad är oddsen för ett misslyckande egentligen!?

Lina: Tack, så mycket för brevet men tro mig jag fick verkligen koncentrera mig för att se vad som stod. Var det en hämnd för mitt brev eller?

Mamma: Världens bästa, tack för att du gör så mycket utan att få så många "tack" som du egentligen är värd. Ser fram emot vår middag ikväll, wok m. räkor. Wok går alltid numera, minst 5 ggr i veckan, varvat med soppa ibland.

2h kvar, sen fredag, vilket innebär roadtrip, Falun, idol, vin, och trevligt sällskap.