Johanna

Inte nog med att man sitter på ett kontor ensam, jag har dessutom varit utan mobil det tre senaste dagarna. Det har varit ett helvete rent ut sagt, betydligt värre än vad jag kunnat tänka mig. När jag i söndags morse insåg att min mobil verkligen var obrukbar tänkte jag "aha, det här kan bli nyttigt, leva utan mobbe ett par dagar". Redan söndag kväll prövade jag ungefär 10 olika mobiler utan framgång, ingen fungerade. Mitt kort kan bara förena sig med en 3G mobil. Jag har aldrig känt mig så ensam och hjälplös, känns som om man är avskärmad mot resten av världen. Ingen kan nå en och jag kan inte nå någon. Har faktiskt varit en prövning och jag funderar hur samhället klarade sig för 10-20 år sedan, då mobilen inte riktigt var så självklar som den är idag?

      Idag kom dock räddningen, helt ovetandes (eftersom hon inte kunnat nå mig), satt jag som vanligt mycket ensam på mitt rum, då plötsligt Martina dyker upp. I sin hand har hon en LG mobil och viktigast av allt, en 3G mobil. Martina, thanks! Du har uträttat veckans goda gärning, i mina ögon är du just nu den bästa människan som vandrar på denna jord.

      Nu är det bara upp till mig att försöka fixa alla nummer som jag har förlorat, vill påpeka att dessa nummer har följt med sedan jag var 12. Så det var alltså en hel del, men får se det här som en nystart av livet. Har ju dessutom fått nytt visa kort och är i full gång med att fixa nytt körkort eftersom resultatet av helgen var att dessa saker försvann OCH att jag blev en Balrog såklart.

Klockan 19.00 idag står jag redo för ännu en sammandrabbning med Täby Angels och min forna, rumskamrat, skolkamrat och numera min mycket goda vän Sofe. Ska bli kul, hoppas bara vi kan göra en bättre match än sist och faktiskt visa att vi är 5-6 nummer större än Täby och inte bara 1.

Hare heej