Johanna

Söndagar brukar vara fyllda med ångest, ångest över att helgen är slut och att måndagen står och knackar på dörren. Fast söndag vecka 39 var en av dem bättre, utan ångest och istället fylld av stjärnträffar.

     Helgen har bara försvunnit så jag var ju så illa tvungen att njuta av min sista dag i frihet. Fredag jobbade jag, bortsett från mitt vanliga jobb, på öl mässan mellan 18 och 24, lördag innebar träningsmatch i Karlstad, borta mellan 10.30 till 23 och vips så var det söndag. En god frukost tillsammans med mamma och Fanny följdes av riktig kvalitets tid ensam i huset. Färgade håret, dammsög lite, städade undan i rummet, tog en lång dusch, smörjde in mig till bra musik och bara njöt. La mig sedan i sängen, satte på datorn och skrev lite, det var längesen jag var så avslappnad. Det var sååå skönt.

    Runt 14.30 tog jag bilen och åkte till Täby och Tibblehallen för att se Täby Angels möta mitt gamla lag Falun. Matchen i sig var väl ingen höjdare, Täby vann och kan stolta inleda elitserien med en seger i ryggen. För mig var matchen i sig helt ointressant, jag var där för att träffa det lag jag spenderat mina två senaste säsonger med. Det var jobbigt, jobbigare än vad jag trodde det skulle bli. Känslig som jag är fällde jag också några tårar när jag kramade om mina gamla lagkamrater, många känslor och mycket tankar for omkring i huvudet. Undra hur det kommer att gå när jag ska åka upp dit och möta dem? Att spela i FK, att inte få gå in i sitt gamla omklädningsrum och att tvingas börja på fel sida av planen hur kommer det att kännas? Jag är nästan lite rädd när jag tänker på det, det är bara inse fakta, jag saknar Falun väldigt mycket. Spelar ingen roll hur bra jag har det hemma eller hur bra jag har det i mitt nya lag. Falun är en del av mig och det laget som jag spelade med säsongerna 05/06 och 06/07 kommer jag alltid att minnas på ett speciellt sätt.

     Efter några tårar och lite småprat så åkte jag vidare för att se nästa match, AIK - Huddinge i dam ettan. Min kära vän Frisken stod i mål och halva mitt lag var och såg matchen. En ganska trevlig tillställning, tyvärr förlust för Huddinge, i sudden. Sen bar det av hemåt, hann äta lite, blev sedan upphämtad av Emelie. Vi åkte vidare för att hämta upp Pershagens bästa Sussie, därefter hade vi bestämt träff med Märta och M. Johansson på ett Ica maxi, som vi definitivt besökt mer än en gång förut. Lina, vi tänkte på dig när vi var där. Jag lovar.

      Dessa kvällar med dessa tjejer är ovärderliga, jag älskar det! Jag har bara två frågor, hur orkar vi med oss själva egentligen men framförallt hur orkar Susanne och Martina med sig själva, haha?! Sug på den mina vänner. All min kärlek till er.