Mitt känsliga jag.
Igår blev jag påmind över exakt hur känslomässig jag egentligen är.
Jag hade bett Gurran att lägga in låtar på min Mp3 (var alldeles för länge sedan och jag hyllar verkligen hennes sense for great music). Hon hade under vår lunch promenad tagit den för att sedan komma tillbaka med den runt 15.30 då hon skulle iväg till Eskilstuna för träning. Under promenaden pratade vi lite om musik och vad vi tycker är skönt att lyssna på vid olika tillfällen. Då kom jag plötsligt på att jag skulle skicka in min mål-låt till Lisah innan nästa hemma match. Mål-låt är en låt som varje spelare i ett lag (kanske inte i alla lag) väljer ut, man väljer ut den helt efter sin egen smak. Den spelas sedan varje gång du gör mål, bara på hemmamatcherna såklart. Jag väljer ofta ut min efter känslan som den skapar, för mig är feelingen viktig. Alla har nog sitt sätt för att välja rätt låt, för vissa är det mindre viktigt för andra mer. Jag skulle vilja säga att det är ganska betydelsefullt för min del. I år har jag haft svårt att komma på vilken låt jag verkligen vill ha men så plötsligt fick jag ett sms från min goda vän Sofe. Hon frågade om hon fick ha Vanessa Amorosi- Absolutely Everybody som mål-låt. Då kanske ni undrar varför hon var tvungen att fråga mig? Jo, så här ligger det till. Den låten dansade vi till innan varje match under vår första säsong i Falun, den låten har varit med på alla partyskivor och laddskivor vi någonsin gjort, den låten betyder mycket för oss både och det är liksom VÅR låt. Jag blev överlycklig, klart hon ska ha den som mål-låt och det vill ju jag också ha! Så nu har vi båda den och det känns så bra, betyder mycket för mig. Mer än vad man kan tro.
För att återgå till gårdagens händelse. Jag bad Gurran lägga in låten på min Mp3, när hon ändå höll på med den. När jag några timmar senare på jobbet satt med Mp3:n i örat kom den, vår låt. Min och Sofes. Kunde inte hålla tårarna tillbaka. Jag grät helt okontrollerat, tårarna rann längs kinderna. Undra vad arbetskollegerna trodde? Känslomänniska jag? Nej, aldrig!
Du är så söt Johanna, att jag nästan bli tårögd. Blogg är din grej. Och skratta inte, jag vet att du gör det. Jag älskar att läsa dina ord. Skrattar väldigt mycket, kan du tro!
Lycka till i helgen, kör hårt-.
hoppas absolutley everybody kommer lessna sönder falu-publiken.
love