Johanna

För, vad fan hände egentligen? Hur kunde slutsiffran bli 6-3? Har fortfarande inte förstått att vi faktiskt förlorade mot Mora. Motivation slår klass, tydligen men inte bara. Vissa dagar har man tur andra har man det inte och vissa dagar har man rent ut sagt en jävla otur. Vi hade otur många gånger om, samtidigt som Mora kämpade och hade en duktig målvakt som, enligt mig, borde ha köpt en lott efter matchen. Min egen insats var väl som lagets, riktigt risig i första och mindre risig i andra och tredje. Satte dock en straff, lite lycka i tillvaron med tanke på att bollen hamna precis där jag siktade för en gångs skull. Jag vet att vi lär oss av detta och det är ännu ett bevis på att årets upplaga av damernas elitserie är jämnare än någonsin. Jag säger bara, stackars stackars Täby, som på onsdag kommer att få möta ett Balrog som inte vill något hellre än att spöa skiten ur en nykomling, dels för att bevisa att söndags matchen var en engångsföreteelse och dels för att visa vilka som reagerar innebandyn i sthlm. Det är min känsla iaf!

Helgen i övrigt var den bästa på mycket länge. Mycket tårar, många minnen och fullt upp. Träffade gamla klasskompisar på fredagskvällen och på lördagskvällen träffade jag hela mitt gamla lag. Camilla fyllde 35 så vi var hemma hos henne och firade. Jag och Rönn (Eva) bakade då tillsammans, med mycket kärlek, kanske den godaste pizzan som någonsin skapats. Vi var båda överraskade över våra dolda talanger som pizzabagare. Det kändes verkligen som förr, häng med laget hemma hos Camilla, gemensam matlagning och mycket innebandy snack. Shit, jag saknar verkligen förra året.

      Matchen på lördagen, var en trevlig tillställning för alla Balrogare, den vann vi med komfortabla 3-7. Jag var ett känslomässigt vrak när vi gick in i hallen, grät ett par gånger innan matchen men det var skönt. Vi spelade stundtals riktigt bra men kan betydligt bättre, för egen del gick det sådär. Var roligt att man fick näta i sin gamla hemma hall och visst var Kimmy stoltast av alla när jag fick på en perfekt propp på mitt plan, som han sa "hör inte till vanligheten att du står upp i dom lägena men blir rörd då du gör det". Nuförtiden gör jag det jämt, coach Bone!

Måndag, ångest, lång dag och träning. Kul? Nej. Ser fram emot matchen på onsdag, jag hoppas också jag och mina kära vänner, som jag alltid tjatar om, kan hitta några timmar som passar oss alla. Lite kvalitets tid tillsammans, ett besök till Maxi och ett försök att se en film kanske, vad sägs?

/Johanna