Johanna

Klockan är 10.30, jag sitter på jobbet, skriver fakturor, räknar tider, skriver ihop anbudsförfrågningar och längtar tills nästa rast. Lunchen om 1,5 h! Det känns väldigt, väldigt avlägset just nu. Precis som igår har jag inget vettigt att skriva om. Är mitt liv så händelselöst som det verkar, var är spänningen och alla överraskningar. Vart tog spontaniteten vägen? Det är samma visa varje dag. Sen, bara för att det är så ska jag inte säga att jag inte trivs. Innebandyn är rolig, det känns bättre och bättre på plan och i laget. På jobbet sker förbättringar varje dag. Börjar känna mig som en i gänget. Som en av tanterna och farbröderna på 50+. Jag tror att de flesta jobbet tycker det är roligt att någon lite yngre kommit in på kontoret. Lite fart och fläkt, nya uttryck och en inblick i livet som ungdom. Tror faktiskt att gamlingarna har en del att lära av mig, samtidigt som jag givetvis har en massa att lära av dem. Det är liksom en såkallad "win, win situation".

Fast just den här spontaniteten kan jag sakna, strunta i skolan och åka ner på stan och ta en fika. Eller ta tåget och hälsa på någon, någonstans, för att komma bort lite. Hitta på saker utan planering. Jag har ju nämnt tidigare att jag är en planerare (och tro mig, det är jag) men på senaste tiden, senaste året så har jag gjort fler impuls handlingar än vad jag tidigare har gjort i hela mitt liv. Störst påverkan har nog Lina haft på mig. Hon är spontanitetens mästare och gudinnan av impuls aktioner.  

     Därför ska jag nog åka till Falun i helgen. Min resa till Falun denna helg (landslagshelg, så ingen match) var egentligen planerad sen en lång tid tillbaka MEN så har Balrog tydligen inte lyckats flytta vår match på söndag. Vi kommer att spela med 6 landslagsspelare borta, hoppas vi får ihop 2 femmor. Därav kan jag inte åka upp till Falun med Sofe i helgen, det som vi planerat så länge och längtat till så mycket. Jag har dock om resonerat, tänkte planera att vara spontan, om det nu går?  Vi har samling 11.15 söndag, ett tidigt tåg och jag hinner hem. Ska bli spännande att se hur det blir, to be continued...

Kom på precis att faktiskt något oväntat hände igår. Jag var på väg hem ifrån jobbet, i ett fullkomligt spöregn, tar mig fram igenom trafiken och hör ett tutande. Reagerar inte, lyssnar på musik, går vidare och fokuserar på att inte bli så blöt. Sen ringer min telefon, Martina skriker till mig och undrar hur i helvete jag kan vara ute i spöregnet, med en ull kappa och undrar om jag är på väg hem! Jag sa att jag var det och att jag inte hade något större val, hon sa då. "Stanna där du är, jag och Sussie hämtar dig". Tack för det mina vänner, ni räddade mig ifrån gårdagens monsun regn.

Dags för jobb, 1 h kvar (till lunch)!