Johanna

Det är så det känns, vecka ut och vecka in. Samma enspåriga mönster, jobb, träning, helg, match och måndag igen. Det är svårt att bryta sig ur det, jobbet mellan 8-17 kommer man inte ifrån, träningarna måndag, onsdag och torsdag kommer man inte heller ifrån och sen matcherna på helgen. Det blir inte mycket tid över till att bryta mönster inte. Det är också svårt att vara så spontan som jag skulle kunna vilja vara. För jag ska lyckas ta mig ur mallen, bryta mönstret, leva utanför ramen så krävs planering, en planering som gör att innebörden av spontanitet försvinner. Det viktiga är ändå att göra det bästa av situationen, oväntade men planerade resor, ge plats för tid tillsammans med nära och kära och gör inte alltid det självklara valet. Utan chocka dig själv istället, åk till 7th en onsdag kväll klockan 22, även fast tröttheten svider i ögonen, sängen står redo och jobbet väntar dagen efter, gör små resor även fast tiden säger stopp, vem har sagt att en natt och 3-4 timmar är för lite för att göra en resa på 20 mil? Det kan kännas skönt att alltid ha koll, jag som nästintill har ett maniskt kontroll behov vet vad jag pratar om. Saken är den att jag har lärt mig att ibland är det minst lika skönt att släppa taget om allt och bryta mönstret om man bara vågar göra det fullt ut. När jag tänker tillbaka på de senaste 2 månaderna så inser jag att jag inte alls har levt i det som känns som den mest upprepade vardagen i historien. Jag har ju faktiskt brutit mönstret flera gånger i veckan, gjort resor, tagit oväntade beslut, jag har haft mindre koll än vanligt och jag har njutit, kan knappt tro det. Jag har njutit av att jag har vågat släppa kontrollen och gjort det oväntade istället för det logiska och självklara.

Helgens drabbning i elitserien är ju inte så mycket att ta upp, vinst med 1-17. Stabilt, vi spelade med få tillslag och Engelholm är nästan sämre än Skellefteå om möjligt. Annars bjöd helgen på det väntade, en god frukost (även om det inte var Scandic) och mycket O.C. Jag är HELT fast.

Söndagen blev en seg tillställning. Hann ner på stan med mamma en timme innan de stängde, har lite panik. Helga har hittat sin klänning till Magnussons 30 års fest, jag har inte gjort det. Känner en stor press inför detta men så, igår efter bara 20 minuters letande fann jag den, den uppenbarade sig 2 gånger, först på galgen och sen på mig. Den såg precis ut som den har gjort i mitt huvud och den satt perfekt. Jag längtar så till den 8:e december, Helga du anar inte hur bra det kommer att bli. Söndag eftermiddag/kväll skulle jag spendera med mina vänner, hockey och häng stod på agendan men eftersom jag inte kände mig inte helt frisk, förkylning, tendens till halsont och en skrämmande trötthet var det som spökade beslutade mig för att hålla mig hemma och ta tag i problemet. Kan ha varit sömn jag behövde för redan idag känner jag mig som en ny människa.

Nu är klockan 11 och jag måste jobba, ska snart iväg och bryta lite mönster. M. J hämtar upp mig för en thai lunch hemma hos henne. Kan knappast bli bättre!

Love