En helg värd att minnas.
November, en månad man helst bara vill ska försvinna. En månad då energin i kroppen sipprar ut och försvinner likt sommar värmen försvinner när höst kylan står och knackar på dörren. Det är tiden på året då tröttheten gör sig påmind lika ofta som regnet faller från himlen. Helst av allt vill man bara ligga inne, titta på tv, låta timmarna, dagarna och veckorna passera förbi för att sedan vakna upp till en mildare och ljusare vår morgon.
Saken är den att dagarna är precis lika långa i november som de är i april. Så varför gå miste om så mycket på hösten, lägga sig i ide och längta till sommar och vår? Det är inte värt det. Gör något av den lilla energin du har istället, kanske kan det till och med ge dig mer energi än du hade innan. Jag har sagt det förut, sömn är inte den enda energi källan, tid med nära och kära är kolossalt energirikt vill jag lova. Där hämtar jag större delen av min energi. Sömnen hamnar bara på en blygsam andra plats. Helgen var därför inget undantag.
Fredagskvällen tillbringades med jobbet på Waxholm Kastellet, där "Fångarna på Kastellet" och en god middag stod på schemat. Vid 16.30, satt jag i matsalen på jobbet, med en kall cider i handen, en räksmörgås på tallriken och i sällskap av 10 karlar 40+. Kan det bli bättre?!
Väl framme så var det dags för tävling och ja, för er som undrar, jag var lite orolig över hur min sida som "fruktansvärt-dålig-förlorare" skulle ge sig till känna. Mina vänner vet vad som kan hända, ingen trevlig syn. Jag kan på fullaste allvar bli riktigt förbannad (ett exempel är när jag var nära att kasta en kubb på Lars för att vi höll på att förlora mot Lina och Sanna) men jag hade lovat mig själv att verkligen försöka ta tävlingen med en klackspark. Vilket är lättare sagt än gjort mina vänner. Tävlingen sattes igång och jag kände adrenalinet pumpa, vi hade ett bättre lag på papperet och jag kände att vad som än händer så får jag inte förlora detta, så mycket till att ta tävlingen med en klackspark! Som tur var, för allas del, så vann mitt lag. Annars hade inte middagen blivit riktigt så trevlig som den ändå blev. Middagen i sig var god, eller mer fin. Mycket avancerad dessutom, alldeles för många bestick, tallrikar och glas att hålla reda på. Fast det gick nog bra, jag märkte ju aldrig att jag tog i alla fall.
Efter den lilla utflykten åkte jag hem till farmor och farfar, där redan pappa och Isak befann sig, så klockan 08.00 kom en pigg lillebror in ,med pippi i handen, i högsta hugg och begärde att man skulle ta sig upp för att leka. Efter en fartfylld morgon skjutsade farfar in mig till centralen. Avgång 11.15, skulle upp för och hämta mina stövlar som jag glömde förra helgen, kanske för att träffa lite vänner och umgås också men vad vet jag. Hemkomst 21.03 efter ännu en lyckad helg, energin depån är uppfylld av kärlek. Den absolut bästa energin man kan få.
Vaknade och hade kontroll redan över första väckarklockan imorse (har alltid tre väckarklockor ställda eftersom jag stänger av de två första i sömnen), när hände det senast!? På en måndag dessutom! Trots lite för lite sömntimmar så känner jag mig piggare än på mycket länge och tänk, det är november, härliga november.
